I got my eye on the score

Nu gjorde jag något fel igen.

Var kom prickarna på sidan från? Deprimerande!

Dem dök upp när jag tog bort sök-saken, men vadå... Den behövdes inte!

Får tvinga Linn att hjälpa mig att få bort dem imorgon, och att ändra textstilen på bloggen. Tur att man har folk runt sig som vet hur man behandlar dessa koderna... Jag bara svär och klagar, vilket resulterar i att jag bytar arm för armbandet hela tiden.

Haha!





Dem prickarna!
---------->

Bara små saker. Saknade min lilla "leta runt i bloggen" sak som jag hade på sidan innan.. Välkommen tillbaka!

(Hoppas jag, om jag lyckas... Jeefla htmlkoder!)

---

Edit: Tror att bilderna gör det fail att ändra själva bredden på bloggen... Måste jag ändra varje inlägg och dess bild nu? -.-

---

DET VAR INGET! Behövde bara uppdatera på F5 så funkade det. Lycka!

Ni som märkt det kanske har förstått att den nya kategorin "Tusen vackra saker" (haha jag vet, bögnamn på en kategori) är det nya syftet med bloggen för mig. Jag orkar inte riktigt fokusera på mig själv alltid och då är det svårt att komma på något att skriva om.
Speciellt när livet omkring en kraschar.
Usch va deppigt det lät nu D:

I alla fall - klart jag kommer blogga om mig själv och lägga upp egobilder och allt annat ni älskar med bloggen (älskar ironi) men själva syftet med bloggen från och med nu kommer vara att lägga upp 1000 vackra saker som jag har sett i mitt liv.
Så slipper jag sitta och klura ut saker jag kan skriva och istället skriva ner minnen, platser, människor, låtar, citat, bilder, drömmar, önskningar, förhoppningar, allting i en kategori.
Jag har sett mer än tusen vackra saker i mitt liv så det borde inte vara helt svårt att lyckas någon gång om några år?
Titta bara på människorna i min omgivning.
Helsingborg under vår, sommar, höst och vinter.
Lägenheterna jag bor i.
Min familj och släkt.
Alla mina spotifylistor, alla böcker jag läser, alla kläder jag inhandlar, allt.

Bjuder på bilden.
GUL MF BIL

Hörs snart!

För första gången i mitt liv så insåg jag att vanliga, helsvenska människor som jag möter i mitt liv...

Dem ser på mig som "Tjejen med det konstiga namnet".
Det slog mig nyss.

Efter 16 år av existens så inser jag att det är så folk tänker när dem frågar hur det stavas och sedan lägger till

"Varifrån kommer du då? Sverige, jaha... Men dina föräldrar då? Sverige dem med... Men ditt namn, varifrån har du fått det då?"

Jag är Tjejen med det konstiga namnet.

Holy crap.

Det sägs att den enda mannen en tjej kan lita på är sin pappa.

En sån där dag då världsbilden inuti ens huvud kracklerar, om ni fattar vad jag menar. Då det bara känns fel och när man bara känner sig klagande när man nämner det och istället försöker man trycka bort det och låtsas som ingenting.

Men det finns alltid där. Och jag tror inte jag kommer blogga så mycket framöver.

Svenskalektion och helt random bild.

Jag undrar om folk faktiskt visste vad som rörde sig inuti mitt huvud innan dem började läsa min blogg.
Fast...
Bloggen berättar ju typ ingenting.
Slutsats?
Jag kanske borde skriva ner mitt huvud.


Godnatt.

Känns faktiskt rätt bra att bara ha ett scienceämne. Eller kanske är det bara skönt att slippa ha två?
Samma sak.

Linn : DU ÄR LÄCKER!!! <3
Julia : Asså, shit, vem är det som är sexig här? ;) Min lilla sexbomb! Kom tillbaka hit NUU, tack! ;D <3 <3
Line: DÖÖÖÖ DÖÖÖ DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. (Jagälskardig.<3)

Okej, kanske överlever jag att vara söt då. Kanske är det rent av smart. Om man ser söt ut så tror folk inte så mycket hemsk om en . . .

. . .

Hehe . . .

Det kan jag nog använda mig av?

"Vadå jag? Jag som är så oskyldig och söt..."

Kollade i arkivet till webcamen innan och hittade några bilder i början där jag inte ser jätteliten ut. Men sen gick något snett.
För efter det finns det bara bilder med invasioner av söthet.

Så äckligt "sockersöta" bilder som jag bara vill vräka spya över.

Jag vill inte vara söt längre. Jag har hört det tillräckligt länge.
Jag fyller 17 i år och jag ser ut som 12.
Fan, det är starkt jobbat av mig!

Fan, jag ser ju alltid likadan ut?
(om någon känner sig smart och kommenterar "sötnos" nu så dampar jag tillräckligt för att hamna på mentalsjukhus. PUSS)

Imorgon is The Day. Jag ska snacka om engelskan och bilden. Får jag inte byta så vet jag inte vad jag gör.
Kan inte tänka på annat. Nervös.
Och så måste jag ha läst ut boken tills imorgon men jag har typ en fjärdedel kvar, minst, så blir lite stressläsning nu innan jag går och lägger mig. Måste bara fixa idrottskläderna... Skit att man föddes sist, annars hade jag varit färdig med gymnasiet vid det här laget och haft betydligt snyggare killar inom min ålder (TomCharlieEdAlex.se).
Kul att jag alltid faller för 89or. "Heej, 5 år mellan oss men skit samma ;)" Grymt va?

Megasöt :'D

Gäller att inte krascha helt nu, trots att jag vill.
Imorgon ska jag överleva, jag SKA.
Idrotten kan jag gå ifrån lite tidigare och skylla på datorn som jag hämtar ut och som antagligen gör dagen liite lättare. Sen är det matte och då är det bara att bita ihop, sen lunch och då är det rätt lugnt. Biologin överlever jag, engelskan... Kanske. Ska prata med ms Kefeder om att byta till den andre engelskagruppen så får se hur det blir. Sedan IT och eftersom jag äntligen har en dator så kan jag låtsas anstränga mig men egentligen nörda istället och med lite bra musik och kanske en frukt och en bra bok så överlever jag det.
Det svåraste är kemin sist på dagen.
1 och ½ fucking jävla timme, med Kefeder, att bara sitta där och hoppas att snälla, snälla, få överleva. Hur ska det gå till? Det låter omänskligt. Helt jäääkla omänskligt.

Man borde döpa om lektionen till "Hur man förlorar viljan att leva" istället.

Blått hår kanske räddar mig?

Men, för att inte vara negativ så ska jag passa på att göra det mesta av min dag. Jag ska byta till en stor, mysig tröja, jag ska dammsuga rummet, läsa i min engelskabok och arbeta lite på min redovisning, jag ska skriva på franskan och jag ska allmänt vara duktig, för kanske blir morgondagen lite lättare om man tjuvstartar idag och får in plugg i skallen lite tidigare? Hoppas det...

Jag och Linn äter godis och sjunger på disneylåtar.
SNART ÄR DET JAG SOM ÄR KUUUUUUNG

Imorgon blir det den här loppan och stan, ska äntligen få tag på någon ny bok, en skrivbok och för att inte nämna ett nytt armband. Vattenfast men lätt att ta av och på. Berättar varför imorgon.

Jag klarar detta. Klart som fan att jag gör, jag ska.
Det gäller bara att hålla fast och att inte ge upp och att inte krascha.

Att ha något att hålla fast vid och klamra sig fast vid när det blir som jobbigast. Att hitta ett lugn och sluta tänka så upproriskt att "det är för mycket" och istället ta det som en utmaning och tänka att jag ska klara av så mycket. 27 timmar och 20 minuter i veckan SKA jag klara av. Om jag dessutom får byta engelskagrupp och det blir 28 timmar och 20 minuter... Då ska jag klara det med.
JAG SKA.


"Bye love you EEE!"