Vet inte vem jag trodde jag var.

Kroppskontakt har en tröstande verkan.

Just nu vill jag bara ge dig en kram. Dra handen genom ditt hår, andas in din doft, känna en fysisk närhet och slappna av för en evighet. Spendera några minuter i din famn, kanske en hel dag, utan några planer eller någon människa som sliter oss isär. Närhet som är självklar för någon annan men inte för mig och en vilja, en längtan efter att få ha den närheten så mycket, att ens fokus aldrig går att koncentrera. Ett andetag eller en doft, i din famn, i en evighet eller bara några minuter. Jag hade kunnat leva en evighet på några minuter med dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0